Två grumliga bilder på min fiiiiinaste huligan från idag, så stor så att jag nästan får panik sådär imellanåt !
Pappa upp i dagen, inte ett endaste drag från mig förutom möjligtvis ögonfärgen ;P
Så mycket som snurrar i huvudet på mig och säkerligen på W också
nu när vi snart ska bli en till i familjen.
För samtidigt som jag längtar ihjäl mig efter vem det än är som gömmer sig därinne,
längtar efter att få älska en till liten människa,
längtar efter att få se en till människa växa & utvecklas till en alldeles egen person
längtar efter att förhoppningsvis få ta del utav att som mamma se sina barn ta hand om varandra,
älska varandra, dela saker med varandra, skapa minnen tillsammans, skratta & leka tillsammans
så är jag liiivrädd !!
Rädd att kärleken inte kommer räcka till 2,
rädd att W ska känna sig bortglömd och oälskad,
rädd att inte orka,
rädd att skälla, fräsa & låta arg i onödan för att jag är trött,
rädd att behandla barnen olika fast jag inte borde
& rädd för så mycket mer.
I stora hela är jag nog mest rädd för att jag ska bli en sämre mamma, utav någon anledning . . .
Jag vet att just dedär med rädslan för att inte älska andra barnet lika mycket, är vanligt
& jag vet även att alla säger ”jag var också livrädd för just det MEN man älskar alla sina barn lika mycket” !
Det hjälper dock inte att höra det, jag kommer vara rädd tills jag får det bekräftat,
tills jag får känna och uppleva det själv !
När jag fick nr 2 s¨å var jag rädd inte räcka till med nr 1 som nr 2 och behandla mina 2 lika trots ibland händer det man inte gör. , jag har 15 månader mellan mina och det är bråk men jag vet syskonkärlek mellan dom., man bli sämre mamma när man inte när man lär sig hand om sina barn och du kommer ej inte bli ändå får man ta tid att vara med båda barnen när enda sover eller är på dagis och att det viktigt att W får umgås med er som vanligt och får hjälpa till med nr 2 och det kommer går bra.. jag vet jag var livrädd men det gick över när jag såg hur gulliga dom är mot varandra..man ska ej tänka på sånt blir det bara värre med tanken om kärlek till 2 barn och man räcker till.
vilka fina bilder !
Fin blogg du har , jag tror så här: vi mammor älskar alla våra barn lika mycket och att varje barn har ett eget rum i vårt hjärta:) jag tror inte du behöver oroa dig för att William kommer att känna sig utanför utan även om man som mor ”tappar” humöret så vet han att du älskar honom, det ingår tror jag liksom i ditt jobb på vägen att lära honom alla känslor vi människor besitter. Lycka till önskar 3-barnsmor, mormor,och farmor.
Men finaste gumman! Jag kan inte sätta mig i din situation, även om jag igår försökte. Men jag känner dig och kan därför säga att om det finns någon pojk där ute som både vet och känner hur mycket sin mamma älskar honom så är det william. Inget utav det som du listar upp är sådant slm kommer att ta det ifrän honom. vare sig du är trött eller fräsig. Han kommer ju att få ett helt nytt syskon, tro inte att han kommer att ha tid med dig längre 😉 en helt ny person för Han med att älska och ännu en till perso som kommer att älska honom.
Jag vill skriva, var inte rädd men det kommer du att vara ändå. så jag skriver en mening som jag själv läste någonstans för längesedan. Att oroa dig för något som ännu inte skett är som att betala av en skuld du ännu inte har.
Stor kram vännn