Sofie Eklund

_________________________________________________________

Gooooooo´morgon 🙂

I morse började morgonen perfekt !
S hade, för första gången på säkert 2 veckor, smugit in på natten & låg mellan mig och M.
W, som alltid vaknar tidigast, kom in , precis efter våran väckarklocka ringt.
Han brukar alltid komma för att få godkännande om han får gå upp och kolla på tv 😛
Men idag vela han ligga bredvid mig och gosa <3
Så han kurade in sig under täcket med mig & S låg på andra sidan.
Vi hann slumra till alla 3 medans M klev och upp donade med frukosten
& sen fick han väcka liv i oss en bra stund innan vi pallrade oss upp.
S var, med hennes ord, ” heeeelt slut ” ;P <3 

M åkte med barnen till dagis & skola och sen drog han iväg och fiskade .
Själv tog jag det lugnt en stund innan jag städade morgonstädet och satte mig sen här,
jag har en hel del att komma ikapp med idag känner jag !

Förövrigt tänkte jag skriva några rader om min numera nästintill tandlöse 7-åring 🙂 
Till tandlösheten !
Han är en känslig, ganska så rädd utav sig, kille.
När hans första två tänder blev lösa, var dom lösa i säkert ett halvår,
för att han lixom inte vågar vicka så mycket,
tills tänderna under nästan växt upp helt, snea, bakom dom gamla.
Som jag minns de som liten så lät jag inte mina lösa tänder vara i mer än 2 sek,
det vickade ooch snurrades åh vickades.
Men inte W ! ;P
Det slutade med att han fick dom två första tänderna utsparkade , samtidigt, på skolan 😛
Nu har han i ett halvår haft båda framtänderna lösa.
Samma sak där .
I 1,5 månad såg han hysteriskt rolig ut, då ena framtanden stod rätt ut,
eftersom den nya tanden trängde fram bakom . . . men inte vickade han ut den för de ;P
Nä, han fick även dessa, båda framtänder, denna gång utskallade, samtidigt,
på skolan förrförra veckan ;P

Så stora dom blir plötsligt , när dom små grynen byts ut mot så stora tänder,
alldeles för stora för den lilla munnen.

Till något annat, som får mitt hjärta att värka.
Jag ska inte gå in på detalj, men igår hände något som fick mig att ligga vaken,
med ont i magen & ont i hjärtat.
W har 1, max 2 ggr haft en kiss/bajsolycka.
Sen den dag vi tog av blöjan när han var ca 2,5 år han har nästintill varit ”fläckfri” / aldrig haft problem.
Igår hade de hänt en olycka på skolan.
Han sa ingenting om det & var väldigt snabb att säga att han ju faktiskt kunde duscha direkt
när han kom hem, så skulle han slippa de på kvällen.
Jag tyckte de lät konstigt, då vi brukar få tjata in honom i duschen, men sa att ” ja, de kan du ju göra ” .
Jag åkte ju direkt till jobbet, men M hade ” hittat olyckan ” när W var i duschen
& frågat han om de, vilket han först nekade, men sen sagt att ” de bara hände ”
& att han inte haft några kalsonger att byta till.

Jag sitter med tårar i ögonen när jag skriver detta.
För att jag lider så hemskt med honom, hur han måste ha känt när det hände
& paniken, som vi säkert alla upplevt någon gång,
när de händer något som man inte vet hur man ska ta sig ur.
Hur han inte vågat berätta för någon, hur han skämts & hur han inte vetat hur han ska göra,
just då, i den situationen.
Jag har inte tagit upp det med honom & jag vet inte om jag ska göra de heller,
han har ju pratat med M & W tycker nog att det är jobbigt nog att det hänt,
känns inte som att mina ” olyckor händer alla, de gör ingenting ”
hjälper denna gång . . fast att det ända jag vill göra är att krama honom & säga de. .

Min älskade unge, tänk vad många kvällar jag kommer ligga vaken med oro, hjärt & magont ,
pga så förbaskat mycket kärlek ! <3
Bråk, tjafs, tjat & vakna nätter är långt ifrån det jobbiga i ett föräldraskap !
De är den känslomässiga biten , som är den allra jobbigaste ! <3 

Nä, nu måste jag ta tag i lite mail.
Hoppas att ni får en fantastisk dag, var rädda om varandra <3
Kramar