Hej på er !!
Idag är det en såndär hormonell dag, en sån som jag bara hade velat lägga huvudet i kudden
och gråta hela dagen !
Jag kände det redan imorse, såfort jag slog upp ögonen.
o7.1o väckte min finaste prins mig med att säga att han har en överraskning till mig,
han var så uppspelt och vela mer eller mindre dra av mig täcket.
Dadaaaa ropade han när vi kom in i köket och han hade dukat fram frukosten på köksbordet
och lagt två ägg i en kastrull.
”men jag kunde inte sätta på kaffe” sa han sen.
Vi åt frukost och efter att vi ätit och jag plockat undan den & städat åh bäddat sängarna satte jag mig en sväng
innan jag hoppade i ”badduschen”.
När jag låg i badet kom han in flertal gånger och frågade efter mellis
varpå jag svarade att jag skulle fixa de så snart jag var klar
men när jag klev ur badet hade han dragit fram pallen till köksbänken där han stod och skalade sin banan,
några minuter senare kom han inspringande till mig och visade att han hade skurit bananen i skivor
och lagt den i en skål, som jag brukar göra åt honom.
Han var så snäll och duktig hela morgonen !!
När vi sen skulle åka ( jag är tidsoptimist och letar aalltid efter grejer åh springer omkring i sista sekund )
tar det hormonella som jag känt av hela morgonen över och jag blir arg och sur över att jag är så stressad
& inser att vi hiiinner Inte gå på en promenad med G (frida fick gå med han när vi åkt)
& jag som lovat W att han skulle få åka bob, han blev såklart jätteledsen och grät hysteriskt
medan jag surt och gnälligt springer omkring
och säger ”men sluta gnäll, sätt dig i bilen, du kan åka bob efter dagis”
”men william. vi hinner inte nu” ”men sluta spring efter mig” ”jaha, vaaaart är vantarna nudå” osv.
Nivet när det känns om att man bara låter sur och elak i allt man svarar
trots att W inte alls förtjänar något surt svar eller en sur, stressig & ”oengagerad” mamma .
Det är min största skräck nu när vi ska få ett till barn, att bli en sån mamma som ”alltid” är så,
alltid svarar som om dom tjatat i flera timmar eller låta som om man tycker att allt dom ber om är jobbigt,
att alltid säga ”men mamma orkar inte” ”mamma hinner inte”
”mamma är trött” ”iiiiinte nuu William” . .
Jag vill inte vara ”sån” & jag äär för det mesta inte en ”sån”
men idag var jag det & det gör så ont i mig när det fått lagt sig och man tänker tillbaka.
I bilen påväg till dagis kom det över mig när W satt och snyftade i baksätet.
Jag fick ont i hjärtat och fick hålla tillbaka tårarna medan jag försökte att verkligen be om ursäkt
över att jag låtit arg och att det inte alls var hans fel,
han har varit jätteduktig och snäll hela morgonen & att jag mer än gärna vill åka bob med honom i morgon
men vad gör de för skillnad då kan jag känna, ”gjort är ju gjort”.
Jaja, imorgon är en ny dag och inte vilken dag som helst, utan Freeedag !! 🙂
Det ser vi fram emot, hela helgen ser vi fram emot då massa mys, bak, julstök och pyssel väntar
& så hoppas vi att vi slipper hormonella, sura, trötta mamma, henne vill ingen utav oss veta av ;P
Hoppas att ERAN dag har varit bra och fri från demonhormoner ;P
Kram på er !
